Vilken minister är värst?

Det är en vanlig missuppfattning att Naturskyddsföreningen skulle vara opolitisk. Det är fel. Våra stadgar säger att vi är partipolitiskt och religiöst obundna, vilket är något helt annat. Att värna miljön innebär att kräva en god miljöpolitik. Inte att vi står neutrala och ser på när politiker och partier offrar miljön för andra intressen. Det är en styrka att vi inte behöver ta partipolitiska hänsyn. Vi kan kritisera varje parti som sviker miljön. Vi kan också hylla ett parti som gör en god miljöinsats. Vi sätter miljön främst, inte framgången för något särskilt parti.

En annan lite inskränkt tanke som ibland kommer till uttryck är att Norrbotten är isolerat från världen. Men Norrbotten påverkas såväl av globala avtal om miljö och människor som handel och jakt på råvaror. Politiskt påverkas vi främst av EU-direktiv, riksdagens lagstiftning och regeringens verkställande makt.

För en miljöorganisation ligger miljöministern närmast till hands att granska. Förväntningarna har varit stora efter att Lena Ek (C) profilerat sej som miljöengagerad EU-parlamentariker. Hur går det nu som minister? I en intervju i Sveriges Natur (1) är hon stolt över att ha fått en stor global koalition om kortlivade klimatgaser på plats.

2012 års stora miljöhändelse i landet är nog Nordkalks avverkningar i Ojnareskogen för att bryta kalksten vid Bäste träsk, i ett av Gotlands oerhört värdefulla naturområden. Där lever 260 rödlistade arter och grundvattnet riskerar sänkas. Naturvårdsverket har föreslagit området som nationalpark motiverat av de unika värdena. Lena Ek ligger lågt och agerar inte. Hon skulle kunna ta initiativet till att bilda nationalpark, utan att riskera ministerstyre i rättsprocessen, vilken handlar om miljöprövning av exploateringsärendet. Men det har hon inte gjort.

När rovdjursutredningen lägger sitt betänkande, som säger att vargstammen behöver vara åtminstone 450 vilda individer för att hålla tillräcklig genetisk variation, då är minister Eks förslag istället att begränsa stammen till 180 djur, och försöka motverka inavel genom att mixtra med utplantering av vargar från djurparker eller vem vet varifrån? Det bådar inte gott. Låt oss se om hon förmår hålla fast vid att 17 procent av landytan, särskilt artrika miljöer, ska skyddas enligt Nagoyaavtalet, eller om hon som i vargfrågan håller masken tills den spricker.

En minister som det inte råder några tvivel om var han står, och som aldrig förnekar sej, är kalhyggesministern Eskil Erlandsson (C). När han tillträdde som landsbygdsminister i den nya alliansregeringen 2006 hade Skogsstyrelsen årliga intäkter på 1,8 miljarder kronor. Erlandssons regering lade ner sysselsättningsprojektet Gröna jobb och Skogsstyrelsens intäkter sjönk till 0,9 miljarder år 2008 (2) . Skogsstyrelsens ekonomi ramlade omkull. Med hänvisning till ekonomiska problem sparkade Erlandsson generaldirektören Göran Enander i september 2008. Ett lägligt beslut med tanke på att skogsindustrins chefer hade klagat på att Enander var alltför miljöinriktad. Han hade ju tidigare varit riksordförande i Naturskyddsföreningen. ”Vi känner inte längre igen vår myndighet” sade bolagsdirektörerna, som var vana att betrakta Skogsstyrelsen som sin myndighet, inte som statens myndighet för allmänintresset i skogen.

Mark-ägoistministern Erlandsson tillsatte snart Monica Stridsman, som generaldirektör. Vi vet från Kalibers radioreportage (3) att Stridsman ställer upp för att skydda skogsbruket när en bekymrad skogsbolagsdirektör ringer upp henne. Hon ser till att mörka statistiken som visar hur uselt skogsbruket sköter hyggeshänsynen. I direktörens Dalarna är 47 % av hyggena underkända jämfört med lagens krav, på riksnivå handlar det om 37 %. Nu tillgodoser hon skogsnäringens krav genom att avveckla modellen för utvärdering av hyggeshänsyn.

Under Stridsmans ledning överklagar Skogsstyrelsen förvaltningsrättens dom, som ger Naturskyddsföreningen rätt i att Skogsstyrelsen inte får ge avverkningstillstånd för fjällnära uråldrig skog vid Änok-deltat i Kvikkjokk. DN-journalisten Maciej Zaremba intervjuar i sin talande artikelserie om skogsbruket (4) en anonym källa inom Skogsstyrelsen som förklarar att det bara är på papper som Skogsstyrelsen är ett självständigt ämbetsverk. ”Vi är lydmyndighet under departementet. Ytterst är det minister Eskil Erlandsson som dirigerar.”

I stället för att ta initiativ till omställning till ekologiskt jord- och skogsbruk sätter minister Erlandsson igång PR-kampanjer som Matlandet Sverige (inte om vår dioxinhaltiga fisk) och Skogsriket Sverige (eller var det Skogsdiket?).

Han framför också en ensidig markägarståndpunkt i sin ministerposition, att ”med äganderätten följer förfoganderätten” (4), trots att varje handläggare vet att rätten vid markägande begränsas av flera olika lagar som talar om hur du får och inte får förfoga över din mark. Du får inte starta en grustäkt utan tillstånd, du får inte gräva ner gifttunnor och du får inte anlägga vare sej en grisfarm eller en gocartbana på din gård i villakvarteret. Men Erlandsson väljer att dölja markägandets ansvar. När det gäller skog är hans hållning klar och den handlar inte om att värna ett rikt ekosystem, inte om skogens mångfald av varelser och värden för människors välbefinnande.

En doldis som alltför lätt sluppit undan miljövänners granskning är biståndsminister Gunilla Carlsson (M). De som kämpar i solidaritetsrörelsen har sedan länge sett en minister vars mål verkar vara att hålla ner statens utgifter för bistånd till utvecklingsländer, kanske för att välbeställda svenskar ska få behålla skattepengar och köpa julklappar istället. Men vad har hon emot miljön då?

Miljövännerna i Norrbotten har nyligen kunnat glädja sej åt att bli kvitt GMO-potatisodlingar. Miljörörelsen vill stödja bistånd till utvecklingsländer för småskaliga bönders giftfria odling och livsmedelssäkerhet. I ett reportage om forskning och ekojordbruk (5) i Sveriges Natur kan vi läsa hur hennes departement agerar för att föra över pengar från SIDA till satsningar på GMO-grödor och kemikaliejordbruk. I augusti 2010 håller hon ett seminarium på Alnarp, där agrokemiföretaget Monsanto och ledande GMO-förespråkare från SLU deltar. Syftet är att skapa ”större öppenhet för lösningar inklusive genteknik utifrån behoven i utvecklingsländer”. Är hon kanske regeringens skamräka?

En minister som har mycket stark påverkan på miljöområdet är utrikesminister Carl Bildt (M). En minister höjd över varje misstanke, härskarteknikernas okrönte mästare, som får varje reporter att stå och nicka eller titta skamset under lugg medan han säger ” Per, ta det nu lite lugnt…”.

Får vi någonsin veta hans spontana reaktion när han fick nyheten att två svenska reportrar fängslats när de rest till Etiopien för att undersöka hur bolaget Lundin Oil agerat i krigszonen? Bildt hade varit styrelseledamot i Lundin Oil till oktober 2006 när han fick posten som utrikesminister. Den etiopiska regimen satte brutalt P för reportrarnas granskning. Att utvinning av fossila bränslen, som orsakar den globala uppvärmningen, ofta är kopplad till krig vet vi, särskilt efter Irak.

Som tur är hann tidigare en annan svensk journalist, Kerstin Lundell, gräva fram fakta om kopplingarna mellan Bildts bolag Lundin Oil och utplåningen av byar i södra Sudan. Hon skildrar det i boken Affärer i blod och olja (6). ”Därför är människorna i trakten mellan Bentiu och Ler vid det här laget säkra på vad som hände. Det handlade om att rensa området, ’clear the area’, vilket betyder att alla som bodde i block 5 a och andra oljeblock i närheten skulle bort, så att bolagen kunde arbeta ostört.” En analys av företaget pekade på att dess strategi varit att gå in just i diktaturer och krigshärdar innan någon annan vågar. Bildt citeras: ”Vårt bestämda intryck är att situationen i området förbättrats sedan vi kom dit.”

”Säga vad man vill om Carl Bildts och Lundins försvar av sin verksamhet: det var framgångsrikt. Nästan alla aktieägare satt kvar med sina poster, och verksamheten i Sudan kunde drivas vidare. Det i sin tur ledde till att dödandet och folkfördrivningarna fortsatte. Byarna Nialdiu, Nimne, Koch, Ler, Mayendit, Buoth, Rier … är några av dem som attackerades efter att Bildt jämfört oljeverksamheten i Sudan med ett svenskt vägbygge”, skriver Kerstin Lundell. Uppgifter pekar på 12 000 döda på block 5 a, där Lundin Oil hade kontrakt för oljeutvinning.

Först efter påtryckningar när han blivit minister gjorde han sej efter en tid av med aktierna i fossilbränslebolaget. Därutöver ägde han även optioner och har suttit i styrelsen för Vostok Nafta, delägare i ryska Gazprom (7) som utvinner fossilgas och bygger gigantiska gasledningar. Nu är Sverige ordförande i Arktiska rådet. Arktis är en av de regioner där den globala uppvärmningen har som mest synliga och skrämmande effekter. Man skulle önska att Sverige använde sin ordföranderoll för att värna både Arktis och klimatet. Inte minst för Norrbotten med sitt subarktiska läge är detta viktigt. Men den minister som utövar Sveriges ordförandeskap i Arktiska rådet är Carl Bildt, med sin bakgrund i fossilbränsleindustrin. Och oljeminister Bildt klargör i ett uttalande att Sveriges linje inte ska vara att förbjuda utvinning av olja i Arktis (8). När den globala uppvärmningen smält bort Arktis istäcke ska man alltså borra upp ännu mer olja och gas, och skynda på ytterligare ökad uppvärmning. För kontrollen över resurserna i EU:s närmaste del av Arktis krävs militär närvaro och stridsberedskap i arktiska förhållanden. Det kanske kan förklara krigsövningarna med NATO i Norrbotten.

Frågan är vilken verksamhet planerar Carl Bildt att delta i när det någon dag är dags att sluta som minister, och hur förbereder han sej för det?

Finansminister Anders Borg (M) har kanske ännu större makt genom att hålla i statens finanser. Ett mått på hans engagemang för klimatet är hans funderingar på att sälja ut Sveriges inbesparade och oanvända utsläppsrätter (9) för att öka intäkterna till staten. Är inte högre miljöskatter attraktivare? Inkomsterna från försäljningen skulle komma från industrier eller andra verksamheter som då får möjlighet att fylla atmosfären med den koldioxid vi avstått från. Det har väckt stort uppseende att han överhuvudtaget kan tänka så, när det nu är helt avgörande att folket blir starkt motiverat att göra uppoffringar för att rädda klimatet.

Kanske är det oförtjänt att statsminister Fredrik Reinfeldt (M), ledaren för denna samling, kommer lättvindigt undan här, men det finns ingen metod för att objektivt mäta vilken minister som är värst. Hur kan en statsminister som säger att klimatet är vår ödesfråga leda en regering som halverar Sveriges klimatbistånd till fattiga länder? Varje miljövän har anledning att fundera över vilka intressen och värderingar som styr när regeringen fattar beslut som påverkar miljön.

Detta var något om regeringens lågprioritering av miljön. Men även andra partier och politiker har profilerat sej genom att åsidosätta miljön. Socialdemokraterna profilerade sej förr i regeringsställning som ett betongparti. Palme satsade på kärnkraften och Carlsson svek miljön genom att bygga Öresundsbron och därigenom kraftigt öka biltrafiken. Miljöpartiets Marianne Samuelsson försökte som landshövding på Gotland göra sig populär genom att schackra med strandskyddet. Vänsterpartiets Maggie Mickelsson lät sig bjudas på skogsbolagens jakter och bjudmiddagar när hon ledde regeringens utredning Mervärdesskog till bolagens favör.

Som partipolitiskt oberoende kan vi i Naturskyddsföreningen kritisera varje politiker eller parti som sviker miljön. Det innebär samtidigt att vi kan lyfta fram och hylla den politiker eller det parti som verkligen gör det som är bäst för miljön, utan att snegla på partibeteckning. Det blir kanske dags i en framtida krönika, att lyfta fram vilken politiker, eller vilket parti här i Norrbotten som gör störst insats för natur och miljö.

Lars Andersson, ordförande i Naturskyddsföreningen i Norrbottens län

Referenser:

1. Sveriges Natur nr 4 – 2012. Porträttet: Lena Ek. Vargar, koldioxid och lediga lördagar

2. Statskontoret 2010:13 : Myndighetsanalys av Skogsstyrelsen (http://www.statskontoret.se/upload/Publikationer/2010/201013.pdf)

3. Sveriges Radio, Kaliber 1 maj 2011: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4481483

4. Maciej Zarembas artikelserie om skogen i DN http://www.dn.se/Stories/stories-kultur/skogen-vi-arvde

5. Sveriges natur nr 4 – 2012. Spegling: Ekojordbruk. Enögd forskning

6. Kerstin Lundell 2010: Affärer i blod och olja. Lundin petroleum i Afrika. – Ordfront.

7. Aftonbladet: Carl Bildt grillades i KU 2007-04-17. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10926528.ab

8. Newsmill: http://www.newsmill.se/artikel/2012/05/02/utsiktsl-st-att-f-rbjuda-oljeutvinning-i-arktis

9. http://www.supermiljobloggen.se/2010/12/anders-borg-ar-villig-att-salja-vara.html