Naturskyddsföreningen i Norrbottens län
Gästkrönikör: Gunnar Westrin
Bergsstaten i Luleå har gett hundratals prospekteringstillstånd till gruvföretag under de senaste åren, bland annat inom samebyarna Leavas och Girjas i Kiruna kommun i norra Lappland. Företaget heter Kiruna Iron (Scandinavian Resources) och är i botten ett australiensiskt företag i branschen. Finansieringen sker via riskkapitalister världen över.
Generellt kan konstateras att det stora gruvområdet kommer att ligga väster om Kiruna mot Nikkaluokta och syd och sydväst från Kiruna. Detta betyder att orörda fjällmarker mellan Kalixälvens källflödessjöar och Kaitumälvens övre delar kommer att påverkas av gruvhanteringen.
Jag inser allvaret, men kan inte begripa att offret måste vara så stort, med två i Miljöbalken skyddade älvar inpå knutarna. Naturligtvis kommer miljöerna att blir ordentligt påverkade av gruvhanteringen, där en gruva ska ligga efter Girjasjokken, vars nedersta del (Tertojokken) rinner ut i Kaitumälven och är ett kvoterat fiskevatten.
På Leavas ska man bland annat tömma Rakkurisjön, vars flöde rinner ut i Kalixälven och som naturligtvis är skyddad i Miljöbalken.
För oss fjällfarare är området minst lika attraktivt som någonsin Mörrumsån för den laxfrälste. Inom de två områdena arbetar minst 300 aktiva renskötare. Regionens rekreationsvärde är enormt, med ett sportfiske i absolut världsklass, med en av Europas mest kända fiskeanläggningar (Tjuonajokk) inpå knutarna, och ett jaktområde med bland annat ripa och älg. Risken är påfallande att allt rinnande vatten i området kommer att påverkas av bland annat grava försurningsskador och tungmetallattacker.
Gruvföretaget anser att brytningen kan hålla på i cirka 15-20 år, sen är det tomt, där man bland annat efterlämnar minst två gigantiska gruvhål i Aitiks storlek.
På trakten finns sedan många år LKAB;s gruvor i Kiruna. Företagets fackorganisation Gruvtolvan har sagt nej till de nu aktuella gruvförslagen, likaså Gruvfyran i Gällivare och IF-Metall. En av motiveringen har varit att det finns nog med gruvor på trakten och att friluftsområdena för alla kirunabor, inklusive gruvarbetarna, kommer att kvaddas.
Sorgebarnet är att delar av minerallagen har skrivits om, så att mineraler idag är viktigare än art- och habitatdirektivet. I klartext betyder det att mineralerna är viktigare än miljöhänsynen? Så långt sträckte sig tydligen inte miljöbalken? Det finns ingen gruva i världen som har varit till nytta för naturen.
Kalixälven med biflöden får inte byggas ut gällande elkraftsproduktion, men kommer naturligtvis att påverkas negativt av en annan form av exploatering, nämligen en egoistisk och kortsiktig gruvhantering med högst tvivelaktiga förtecken.
Gunnar Westrin, författare, debattör, fotograf.
www.westrin.se
Klicka på länken och sprid detta mail vidare!
http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=6468
Läs och se mer om detta;
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=4970089 Fredag 17/2
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=4970064 Oddasat 17/2.
http://svtplay.se/v/2714599/fler_i_kampen_mot_gruvor Nordnytt 19/2.
www.scandinavianresources.com/kiruna/
www.scandinavianresources.com/reports/270-110513-Kiruna-Iron-Project-Update.pdf
