Naturskyddsföreningen i Norrbottens län
På bilden ses resterna av den gamla tallskogen på Gaddåive i Arjeplogs kommun. Gaddåive var viktig renbetesmark för Maskaure sameby. Nu är den en markberedd tallplantering. ”Vi borde aldrig ha sagt ja till Sveaskog att få avverka. Men det är svårt att säga nej till Sveaskog”, säger samen Leif Lundberg.
Foto Björn Mildh 9 augusti 2018.
Det statliga skogsbolaget Sveaskog, ägt av oss alla, har till följd av tidigare överavverkningar en ständigt kännbar brist på avverkningsmogen skog. Virkesbristen är så allvarlig att Sveaskog yrkat på force majeure för att slippa fullgöra sina leveransavtal! Detta trots att man har lämnat sina naturvårdande ambitioner och nu bedriver samma brutala skogsbruk som andra bolag, eller värre. Man hugger både fjällnära skogar och i samebyarnas kärnområden av riksintresse i sitt försök att hålla sågverk och industrier med virke.
För att rättfärdiga sina talrika avverkningar i viktiga renbetesmarker hävdar Sveaskog ihärdigt att samråden med samerna äger rum mellan jämbördiga parter, samt att de bygger på ömsesidig respekt för båda parters verksamhet.
Men så är det inte. Sveaskog målar upp en falsk bild.
Parterna är inte jämbördiga. Sveaskog är alltid i överläge och tvekar inte att bruka sin maktposition för att pressa motparten till eftergifter. Målet är att komma åt skogarna i renbeteslandet.
Sveaskog lyssnar inte på samerna. Sveaskog har inte respekt för samernas verksamhet. Dessutom är kunskap om renskötselns villkor obefintlig hos bolagets företrädare.
Här ett exempel på Sveaskogs taktik. Före varje samråd har bolaget gjort en förteckning över skogar som man vill avverka inom byns renbetesmarker. På listan finns ofta mer än 20 skogar. Vegetationsbeskrivningen är minimal. Inte ett ord om att det kan handla om hänglavskogar, livsviktiga under renarnas vinterbete. Kolumnen om hänsyn till rennäringen är tom.
Sveaskog tar upp varje skog på listan. ”Får vi inte ta den här skogen måste vi få ta den där” och så vidare. Man räknar kallt med att samebyarna inte förmår stå emot och säga nej till allt, de kommer till slut att gå med på ett stort antal avverkningar. Så fortsätter det, samråd efter samråd.
Samebyns nej till avverkning av en skog respekteras inte. Det gäller bara vid det aktuella samrådet. Vid nästa möte kan Sveaskog ta upp samma skog igen. Så fortgår det tills bolaget fått vad det vill ha!
Detta är vad som döljer sig bakom Sveaskogs beskrivningar av jämbördiga parter och respekt. Och detta är vad samerna tvingas leva med. Situationen blir inte bättre av att samer också kan ha säsongsarbete med röjning i dessa samma skogar före avverkning, tyvärr viktiga jobb som man inte har råd att avstå från.
Sveaskogs trakthyggesbruk och maktfullkomlighet är tunga hot mot rennäringen, mot hela samebyars existens och mot skogar som borde skyddas. Allt handlar om ett strukturellt men också systematiskt förtryck, baserat på urgammal herrefolksmentalitet, tillsammans med en senare tids oro för att samer med rättigheter skulle kunna försvåra exploatering.
Det är samma oro, och samma skamliga girighet som gjort att den Svenska Staten ännu inte undertecknat ILO 169 om skydd för urbefolkningars rättigheter. Om så skedde skulle samråden om skogarna kunna genomföras mellan verkligt jämbördiga parter.
Maskaure sameby
Svaipa sameby
Västra Kikkejaure sameby
Mausjaur sameby
Stefan Mikaelsson, renägare, Hárált – Harads
Johanna Nilsson, Luleå
Björn Mildh, Piteå
Artikeln är publicerad i Västerbottens-Kuriren den 24 september 2018 och i Piteå-Tidningen den 26 september 2018.
Sveaskog har svarat den 2 oktober 2018 i Piteå-Tidningen.
Mer att läsa:
• Sveaskog stoppar vittnens insyn – fick kalla fötter efter decennier av matkmissbruk – publicerad 19 juni 2018
• Skogsbolag avbokade samråd med samebyn – Sameradion & SVT Sápmi 19 juni 2018
• Snart avverkning men inget samråd har hållits med samebyn – Sameradion & SVT Sápmi 4 juli 2018
• Samråd skogsbruk – rennäring inför avverkning – Skogsstyrelsen 3 maj 2018
