Luleå kommun arbetar med att utveckla lövskogsbiotoper

Gamla lövskogar är nödvändiga för vitryggig hackspett och många andra hotade arter. 

Luleås kommunekolog Örjan Spansk berättar:

Naturreservatet Ormberget-Hertsölandet

Luleå kommun bildade naturreservatet Ormberget-Hertsölandet 2009. Det är ett drygt 2000 ha stort skogs- och myrområde med varierad karaktär. Höga naturvärden är knutna till naturskogar och orörda våtmarker. Syftet med reservatet var att bevara ett tätortsnära friluftsområde samtidigt som delarna med höga biologiska värden skulle få ett långsiktigt skydd.

Skogarna har mycket olika skepnad. Mer eller mindre fritt utveckade naturskogsområden tillhör förstås de som är mest värdefulla ur ett naturvårdsperspektiv. Välkända värdekärnor som Nils-Persa-Stormyran fick genom reservatsbildningen det långsiktiga skydd som de förtjänar. Men i reservatet finns också hela skalan av skogar med olika grad av påverkan, både ungskogar och äldre delar som är formade av skogsbruk.

Ett generellt drag för området är det stora inslaget av löv- och blandskog. Flera identifierade platser finns, med höga naturvärden knutna till sådana till sådana miljöer – ofta äldre successioner där grova aspar och björkar omfamnas av tätnande granskog. Även yngre mer enhetliga lövskogsområden finns, där begynnande självgallring kan vara ett inslag som ger förutsättningar för en större biologisk mångfald.

Reservatet är indelat i zoner med olika målbild och skötsel. Delar med naturskog och orörda våtmarker lämnas för fri utveckling, medan det i andra delar är tillåtet med ett skonsamt skogsbruk där man ska ha värnandet av friluftsvärden och växt- och djurlivet för ögonen. Ca 460 ha produktiv skog är på så sätt långsiktigt skyddad med reservatsbildningen.

Skötselplanen för reservatet innehåller inte så mycket av aktiva åtgärder för att bevara och utveckla värden, utan det mesta handlar om fri utveckling. Skötseln av området är dock inte huggen i sten för all framtid. Det övergripande syftet är att ge förutsättningar för bevarande av ingående värden och det kan innebära att skötseln kan komma att modifieras som följd av tillkommen kunskap och nya bedömningar. När reservatet bildades var det ”enklast” att schablonmässigt ge föreskriften ”fri utveckling”. Men i medvetande om att det till stora delar är successionsbiotoper som finns där har det i bakhuvudet funnits med att en framtida revidering kan bli aktuell för att ge utrymme för mer aktiv förvaltning av vissa värden.

Skötselprinciper

Frågan om fri utveckling contra aktiv skötsel är ett välkänt dilemma inom naturvården. Vad ska lämnas för fri utveckling och vad ska skötas? En grundläggande princip för mig som ekolog är att naturen i största möjliga grad ska få tillåtas ha sin gång. Det blir oftast bäst så. Att ge sig in och manipulera på olika sätt i miljöer som inte är kulturskapade är förenat med osäkerhet och svåra överväganden. Vad vill man uppnå? Vilka arter ska man gynna? Och vilka ska man därmed missgynna? Skogslandskapet är ju i sin ursprungliga skepnad ett synnerligen dynamiskt landskap. Den dynamiken är till stora delar idag tyvärr utraderad, inte minst genom att de omdanande skogsbränderna i stort sett är borta. Det här får långtgående konsekvenser för skogslandskapets struktur och innehåll. Mot den bakgrunden kan det ändå vara försvarbart att kompensera vissa brister i landskapet med konstlade medel.

När så det blev känt att ett par av den vitryggiga hackspetten häckar i närområdet aktualiserades frågan än tydligare. Uppenbarligen har reservatet med omnejd sådana  kvaliteter att det ”duger” åt den kräsna fågeln. Och när ”paraplyarten” vitryggig hackspett väljer att bosätta sig är det samtidigt en indikation på att här finns utrymme för en rad andra arter som är knutna till lövskogsfaser på olika sätt.

Projektet ”Lövskogsbiotoper i Luleå”

Under våren 2012 drogs därför ett projekt igång. Kommunen sökte och fick statligt bidrag för lokala naturvårdsprojekt. Syftet var att ta fram ett underlag för en förvaltningsplan för lövskogsmiljöerna i området. Planen ska ta tillvara på lövskogskvaliteterna så att de långsiktigt finns kvar. De områden som har höga värden idag ska vidmakthålla sina kvaliteter och de yngre bestånd som ska bli framtidens vitryggsskogar ska utvecklas. Samtidigt ska man inte tro att man nu kan skapa en färdig plan som kan gälla för all framtid. I skrivande stund är det inte klart hur förvaltningsplanen kommer att se ut men ambitionen är att den ska ge underlag för en god skötsel med bra framförhållning i åtminstone flera år framåt i tiden. Planen kommer troligen sedan framöver bli föremål för kontinuerlig översyn. Nya kunskaper och erfarenheter tillkommer som kan ge anledning att ändra inriktning och metoder.

Granen tar över och skuggar lövträden om den inte röjs bort.

I praktiken handlar skötseln mycket om att hålla efter gran – att röja bort smågranar som annars riskerar att konkurrera ut lövträden, och att frihugga vuxna lövträd för att få mer ljus och värme på stammar och grenar och så att livslängden hos trädindividerna kan förlängas. För att skynda på processen kan man också skapa död ved genom t.ex. ringbarkning av träd.

På ett par mindre områden inom reservatet har kommunen redan nu vidtagit vissa åtgärder i den här riktningen. Det är i ett samarbete med Skogsstyrelsens arbetsmarknadssatsning som vi gjorde en del biotopvårdande insatser. Och det gjordes innan tankarna på det här samlade angreppssättet på hela reservatet vuxit fram. Åtgärderna gjordes i ett mer moget bestånd där den vuxna granskogen slutit sig ordentligt kring grova aspar och björkar. Lövträden höggs fram i små gläntor och det skapades också en hel del död ved, främst av gran, genom ringbarkning av stående träd och genom att de träd som fälldes lämnas liggande på marken. Det här kan ses som ett litet pilotprojekt från vilket vi kan ta med oss erfarenheter till det mer systematiska arbete som kommer att ske enligt förvaltningsplanen.

Projektet omfattar all kommunägd mark i anslutning till Ormberget-Hertsölandet, således skogar såväl inom som utom reservatets gränser. Det innebär att reservatsföreskrifter och skötselplan för reservatet kan komma att behöva ses över om förvaltningsplanen ska kunna genomföras. Skötselföreskriften ”fri utveckling” kan annars komma i konflikt med de nya tankarna om förvaltningen av skogen. De områden som ligger utanför reservatet är enklare att hantera. Eftersom kommunen är markägare har man stort handlingsutrymmet när det gäller skötselåtgärder där.

Projektet genomförs i samarbete med Naturskyddsföreningen i Norrbottens län. Under barmarkssäsongen 2012 inventerades ett ca 3500 ha stort område, Hertsölandet med omnejd. Det omfattande fältarbetet utfördes ideellt av föreningens lokala förmågor. Deras höga kompetens och engagemang inom området har borgat för ett resultat med hög kvalitet som kommunen kommer att få stor nytta av i det fortsatta arbetet. 

Närmare 200 löv-och blandskogsområden med kvaliteter för vitryggig hackspett har dokumenterats systematiskt, med förslag på prioriteringar och skötselåtgärder för varje enskilt område.

En preliminär bedömning av inventeringsresultatet bekräftar bilden av att Hertsölandet med omnejd är ganska rikt på lövdominerade skogar. Skogarnas lämplighet som vitryggsmiljö varierar förstås, vissa är högkvalitativa redan nu medan andra mer bör ses som potentiella vitryggsmiljöer.

Fortsättning

Nu vidtar en analys av inventeringsresultatet och med den som grund är ambitionen att förvaltningsplanen kan färdigställas under våren 2013. De första biotopvårdande åtgärderna kan sedan göras under året, främst med fokus på de delar som ligger utanför naturreservatet. Även inom reservatet kan det bli aktuellt med åtgärder i de fall det bedöms kunna ge ett gott utfall för lövskogsmiljöerna. För de områden som ligger inom den mer ”restriktiva” delen av reservatet kan inga större insatser göras förrän skötselplanen reviderats. Arbetet med detta beräknas påbörjas under året.

Örjan Spansk

Kommunekolog, Luleå kommun

(Författaren svarar själv för framförda åsikter.)